Idag har aktiviten i smedjan stått på topp. Kursdeltagarna, Joakim och jag har smidit oss varma i ruskvädret.
Smedjan vi är i är det gamla mediumverket på Ovakos industriområde. En fantastiskt vacker lokal med mycket själ, dock är den inte uppvärmd, men man arbetar sig snabbt varm. Omgiven av brinnande härdar finns det alltid värme att tillgå. Faktum är att det smids i smedjan året runt. Det enda som är ett litet bekymmer är på vintern när vattnet i kylhinkarna fryser under natten. Precis som för smeden förr i tiden alltså. Givetvis har vi ett litet fikarum som är uppvärmt, så det går alls ingen nöd på oss.
Smedjan är Intresseföreningen Våga Smidas och den utvecklas för varje år som går. Till glädje för oss alla som använder den.
Idag har det börjat smidas ljusstakar i nybörjarkursen som pågår. Vi är inne på tredje kursdagen av sex, fördelat på sex söndagar. På schemat stod teknikerna stuka och pena. Alla kämpade på bra och resultatet skall absolut ses som lyckat utifrån varje deltagares förutsättningar. Att smida holken för ljuset är inte lätt och att ha gjort det en gång innebär inte att man kan göra det perfekt, utan att man vet hur det går till. Sedan är det övning som ger färdighet.
Det är alltid lika uppmuntrande att få vara i smedjan med kursdeltagare, elever och konferanssmidare. Skaparglädjen och lugnet som smidet skapar är så givande.
En av dagens kursdeltagare sa när han kom - Det är alldeles för långt mellan söndagarna.
Tack alla för idag, jag ser fram emot att träffa er i smedjan på söndag igen!
I morgon måndag väntar Joakim och jag våra naturvetare och handelselever till smedjan. Det är åtta superfina och engagerade ungdomar från Västerbergslagen, som ger järnet för smide tre till sex timmar i veckan under höstterminen!
För min och även Jonnys egen del ägnas måndagskvällen åt smide tillsammans med Våga Smida föreningens övriga hobbysmeder, en heldag i smedjan väntar alltså.
Tills vi här eller i smedjan ses, ha det så gott.
Ann-Kristin